Nu är den utläst, Rosen på Tistelön, som jag inte riktigt vet när den kom ut. Men den är några år iaf. Boken jag läste är tryckt 1943, men vad jag förstått är den äldre än så.
Vi börjar med att följa med Erika, en ung kvinna, som inte vet något om sin familj. Hon får arbete som, ja, inte riktigt piga, men det är ju det hon sysslar med, bland annat. Mamsell kanske är bättre?
Erika är iallafall hos en familj, där modern dött, och fadern och sönerna är pirater. Historien utspelar sig i skärgårn utanför västkusten, dom har inte långt till Göteborg eller Marstrand. Så det går mycket båtar, av alla de slag, där vid Tistelön.
Vi får även följa med Arvid "Arve" Arnman, vars pappa försvunnit under en storm när det var meningen att han skulle göra ett beslag på dessa pirater. Han var nämligen tull-löjtnant. Vad som hänt vet ingen.
Dessa två familjer är väldigt olika men binds sakta ihop till en historia, som slutar på ett lite överraskande sätt, enligt mig.
Då boken var såpass gammal så var inte språket så modernt, men det var rätt charmigt att läsa meningar som dessa:
" - Varför ska jag ligga dem till last, som icke behöva mig, när jag kan vara nyttig hos andra?
Arve steg upp och gick med stora steg fram och tillbaka. Efter en stund stannade han framför Josefina, fattade hennes hand och sade hastigt:
- Om du håller av oss, om du är övertygad att vi mena dig väl, så tänk icke på det du nu sade! Vi leva här ett inskränkt, men i alla fall vänligt och gott liv."
Började läsa denna bok, då jag hittade en utmaning på internet, men jag känner att jag vill nog läsa det jag känner för, då det finns så mycket att läsa. Fast det är för all del kul att läsa annat än "det vanliga".
2,5 av 5 pluppar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar